"Människor har olika talanger – jag har bra smaklökar"

Lars Classon är nyfiken. Nyfiken på Falkenbergs kommun och människorna som bor och verkar här. I den här intervjuserien får du följa med när Lars möter människor som av olika anledningar intresserar honom.

Falkenberg. Något som jag funderar på ibland är om en människa som alltid ler, alltid är glad. Jag är väldigt nyfiken på hur vi människor är mot varandra. Hur vi ser och bemöter våra medmänniskor. Vad finns bakom ett leende? Är det en fasad? Eller är en del människor genuint glada? Den som jag möter idag bemöter alla sina kunder med ett välkomnande leende. Tilda Lundahl äger och driver Borgmästargården i Falkenberg, älskar stan men drömmer om ett torp.

I vanlig ordning är jag 15 minuter för tidig. Min vana trogen sitter jag kvar i bilen och väntar. Vad vill jag veta om Tilda? Jag vet att hon driver företag, att hon är mamma och alltid glad. Vilken fantastisk research jag gjort, tänker jag. Faktum är dock att jag inte vet som mycket om henne.

Det är så gott som fullt när jag kommer in på Borgmästargården och Tilda hälsar mig välkommen samtidigt som hon introducerar en nyanställd. Och med ett leende givetvis.

Vi slår oss ner vid bord i hörnet. Direkt finner vi en gemensam nämnare. Vi vill gärna ha ryggen mot en vägg. Sitta längst bak i en biograf.

Vi börjar samtalet med att tala om att hon är relativt nybliven mamma. Något som jag kan relatera till. Inte nybliven mamma, men förälder. Livet förändras ju. Tilda beskriver hur hon vill kombinera livet med barn med att fortfarande vara aktiv i yrkeslivet. Det behöver inte vara det ena eller det andra. Även om hon nu till största del är mammaledig.

– Man lever ju med sitt jobb på något sätt. Så det känns naturligt att ha med min son när jag gör bokföring exempelvis, säger Tilda.

Jag är redan imponerad.

Om vi börjar i nuet. Du driver ett café i Falkenberg, Borgmästargården. Är det något du har drömt om?

– Det är faktiskt lite lustigt. När jag var runt 14 så var detta min högsta dröm. Jag fick en skoluppgift där jag skulle beskriva mig själv när jag var 25 år. Då skrev jag att jag skulle bo i en stad och ha ett eget café där jag skulle baka allting själv. Jag var väldigt intresserad av att baka. Jag har alltid varit väldigt kreativ av mig och bakning har varit mitt sätt att få utlopp för det. Samtidigt så var det vid den tiden bara en dröm. Jag hade nog andra planer.

Som vad?

– Jag hade det ganska lätt i skolan. Jag hade bra betyg och då var det mer naturligt att söka en teoretisk linje.

På vilket vis var det mer naturligt?

– Har man bra betyg så ska man läsa vidare. Det värderades högre i skolan kändes det som. Förväntningarna fanns där på något vi. Så jag läste aamhäll på gymnasiet. Jag hade planer på att journalist.

Då slås jag av situationen vi sitter i. Jag ställer frågor till henne – men hon hade velat ställa frågorna själv. Undra vad hon tycker om mina frågor? Den tanken måste jag släppa. Eller så får jag väl fråga helt enkelt. Vi får se.

När valde du att följa ditt 14-åriga jags dröm?

– Jag fick sommarjobb på Solhaga stenugnsbageri. Jag stod i kassan. Helt plötsligt så stod jag i en miljö där alla var så kreativa. Så även om jag inte bakade något så var jag en del av det. Jag fick vara ansiktet utåt på något vis. Det gjorde mig stolt och glad. Jag och Sara (Wennerström, grundare av Steungsbageriet) arbetade väldigt bra tillsammans så jag fick chansen att utvecklas där.

Så tankarna på att studera vidare fanns inte kvar?

– Jag kände då att tankarna på att starta något eget hade börjat gro och då kände jag att jag skulle behöva någon form av ekonomiutbildning, men samtidigt så blev jag mer involverad i Solhaga. Så vi skapade en egen skola där. Sara lärde mig allt jag behövde veta för att driva ett bageri eller konditori. Och på den vägen så startade vi Borgmästargården.

Tilda skrev ner sin dröm som 14-åring. När hon skulle bli 25 år så skulle hon bo i en stad och driva ett café. Men så blev det inte riktigt. Faktum är att hon levde sin nedskrivna dröm redan när hon var 22 år. Hon talade innan om att det fanns förväntningar från samhället. Att vi förväntas utbilda oss och så vidare. Tilda visar att det finns andra vägar att gå.

– Jag har väl aldrig drömt om att få driva företag. Men jag har drömt om att få det på mitt sätt. Och då är ju företagandet en naturlig väg att gå.

Från början var Borgmästargården tänkt att framförallt vara ett konditori, men Tilda har tillsammans med tiden utvecklat och idag är maten lika viktig.

– Det hade ju en del med råvarupriserna att göra faktiskt. Pris på råvaror till konditorivaror låg på höga priser redan innan. Sen är det en stor brist på konditorer, alla som går utbildningen får jobb direkt. Så vi har tänkt om. Idag har vi ingen konditor, men vi har två kockar istället. Så vi satsar mer på maten, även om vi forfarande har fika. Vi satsar även på att ha öppet lite på kvällarna. Den största anledningen till detta är förstås att det är vad våra gäster efterfrågar.

Har maten också varit ett intresse för dig?

– Vi människor har olika talanger. En del är musikaliska. Andra är fysiskt anpassade för vissa saker. Jag har bra smaklökar.

Din talang är dina smaklökar?

– Det är väl kaxigt att sitta och säga att jag har god smak, men jag känner smaker väldigt tydligt. Och det är ur det mitt intresse utvecklats. Sen handlar ju maten om mer än smaken. Det handlar om presentation, val av råvaror. Mango till exempel är ju gott, men vi använder inte det eftersom det inte odlas här.

Känner du att lever din dröm nu?

– Just nu gör jag det. Men i framtiden skulle jag vilja ha ett litet torp på landet. Min sambo har en musikstudio och då kunde han haft den i ett annat hus på tomten istället för inne hos oss till exempel. Sen pratar vi ibland om att öppna något tillsammans, där vi kan kombinera mat och musik. Det hade varit härligt med ett ställe där vi bara har öppet på sommaren, han står för musiken och jag serverar gröt.

Jag fastnade lite i det där med gröt. Det visar sig att Tilda är SM-tvåa i gröt, den fria kategorin. Skulle hon vunnit så hade det väntat ett VM i grötlagning.

– Gröten vi gjorde speglar verkligen oss. Det är som en svensk fika. Vi tog kaffe och gjorde karamell på den sen blandade vi i krutonger från Kardemummabullar. En recyclinggröt.

Hon pratar hela tiden i vi-form. Det verkar genomsyra hennes tänk. Att det som görs på Borgmästargården, det gör de tillsammans. Det kan säkert vara en del av framgången. När Tilda själv beskriver vad som ligger bakom så får jag en otroligt logisk företagarskola.

– Mitt liv med Borgmästargården är ju inget som jag har planerat. Jag har lyssnat på kunniga människor och utvecklats åt det håll som känns rätt. I slutändan handlar det inte om betyg eller utbildning. Det handlar om att göra det man är bra på och det man älskar. Jag är väldigt lycklig över att det har blivit som det har blivit.

Hon har så rätt i det hon säger. Alla behöver inte följa samma mall. Ibland räcker det att följa sitt hjärta. Och nu måste jag fråga det jag kom hit för? Är hon alltid glad? Är hennes liv helt bekymmersfritt?

– Jag kan absolut vara bekymrad. Jag är väldigt mån om att saker ska bli väldigt bra. Och det kan vara en stress. Att man alltid strävar efter att det ska vara så bra som det bara går. Jag tror nog att jag har en glädje i mig, för det jag gör. Och det är ju roligt om det syns.

Det var en sådan liten sak som att hon alltid ler när man kommer in på Borgmästargården som fick mig att vilja veta mer. I vanlig ordning så kan jag nu mer än vad jag gjorde innan. Bland annat vet jag nu att skotsk gröt görs på havrekross och inte havregryn som vi gör, men framförallt fick jag bekräftat att följa sin dröm handlar om göra det man vill inte att tvunget bli så stor som möjligt. Eller som Tilda själv sa: "upplevelsen går före expansionen".